Vad är det som är så speciellt med vårt samlarområde?

Varför blir det så lätt dålig stämning när våra samlarobjekt diskuteras på det enda svenska relevanta forumet av betydelse, forum för inbördes beundran.nu?

Jag har blivit kallad idiot, skitstövel, dyslektisk och mycket annat när jag har gjort inlägg inom kategorin tyska utmärkelser (1933-1945). Många andra har också drabbats. Sådant tycks inte förekomma i andra kategorier i samma utsträckning.

Det måste alltså vara något som skiljer vårt samlarområde från andra. Och det skall jag försöka sammanfatta här: 

Avsaknaden av vetenskapligt underlag 

Inom vårt samlarområde finns ingen som helst forskning som uppfyller vetenskapliga krav. Dr Klietmann och dr Neubecker har visserligen bedrivit forskning och skrivit böcker i ämnet phaleristik, men då handlar det ju om utmärkelsernas kriterier och historiska bakgrund och inte det som intresserar oss främst, vilka som egentligen tillverkade våra samlarobjekt och hur man identifierar kopior. 

Forumens betydelse i avsaknad av vetenskapligt underlag

Om man samlar mynt eller frimärken finns det referenslitteratur att söka i som ej ifrågasätts.

Vill man veta hur en viss enkrona eller visst frimärke skall se ut slår man upp det utan att bli indragen i diskussioner som kan urarta. Inom vårt samlarområde fungerar det däremot så att om ett objekt exempelvis anses vara äkta på ett forum så gäller det som äkta. Och omvänt. Sammanfattningsvis:

Äkta = Ett objekt som på forumen anses vara äkta oavsett om så är fallet 

Oäkta = Ett objekt som på forumen anses vara oäkta oavsett om så är fallet 

Det egendomliga vurmandet för objekt i dåligt skick 

Inom andra samlarområden är en självklarhet att ett objekt skall vara i så bra skick som möjligt. Men inom vårt samlarområde samt det angränsande området militaria finns det samlare som eftersträvar slitna och skadade objekt märkligt nog. Man vill ha objekt som ”varit med”. Engelskspråkiga samlare suktar efter objekt som ”been there”. Detta är ju fullständigt obegripligt bland kollegor som exempelvis samlar mynt och frimärken. Helt enkelt beroende på att ett bra objekt lätt kan förstöras medan det är svårare att förbättra ett skadat objekt.

Jag har sett förfärliga exempel på auktionssidorna där exempelvis förstörda  såradutmärkelser gått för samma slutpris som objekt i bra skick. Detta utnyttjas förstås av smarta säljare som vill bli av med skräp. ”Man ser verkligen att detta järnkors varit med i strid” skrev en säljare om ett järnkors i dåligt skick. Vilket inte kan stämma eftersom det var andra klassen som definitivt inte bars i strid. Men alltid var det väl någon köpare som blev triggad… 

Den egendomliga metoden att tillverkarbestämma omärkta objekt 

Både på forumen och inom facklitteraturen verkar man anse att  om två objekt är likadana men bara det ena är märkt så måste även det andra objektet härröra från samma tillverkare. Man säger exempelvis en ”omärkt Deumer” om ett objekt med okänd härkomst enbart på den grundval att objektet liknar en ”märkt Deumer”.

Denna metod är ju fullständigt ovetenskaplig, man kan ju lika gärna resonera tvärtom. Alltså att det omärkta exemplaret inte kan vara tillverkat av Deumer för då skulle det vara märkt av Deumer. 

Det märkliga förfarandet att para ihop objekt 

På auktionssidorna ser man då och då formuleringar som ”järnkors med urkund” nästan som om urkunden skulle utgöra ett bevis på järnkorsets äkthet. Eller i varje fall höra ihop med korset. Men det kan man ju aldrig veta, inte ens om man har fått bägge objekten av en veteran.

Dessvärre uttrycker sig många samlare på samma sätt, ”jag har ett EK1 i etui” utan att det finns några som helst bevis för att objekten har hört ihop från början.  Rätt formulering är ”jag har ett EK1 och etui”. Det mest extrema exemplet är en samlare som skrev ”sällsynt att finna denna tillverkare med etui”, (alltså i ett omärkt etui). Ett järnkors blir ju inte mer sällsynt för att man lägger det i ett etui. 

”Minfältet” 

Att samlarobjekt som består av sammansatta delar kan vara manipulerade är en självklarhet inom andra samlarområden. Blankvapensamlare vet exempelvis att en SS-dolk kan bestå av delar från olika tillverkare eller till och med vara en blandning av äkta och oäkta delar.

Självklart gäller detta även inom vårt samlarområde. Men om man påpekar att märkta bandringar kan flyttas mellan olika medaljer utlöses en oerhörd ilska med åtföljande smutskastning. Varför?