Riddarkorset
Postat: sön jan 09, 2011 5:08 pm
Som bekant kunde den som förärats en utmärkelse köpa fler exemplar i privathandeln. Även högre utmärkelser, faktiskt. Ibland skall det ha krävts uppvisande av urkunden men ofta räckte det nog med att kunden bar uniform.
Den 28 oktober 1941 utgick dock en skrivelse från Presidialkansliets chef med följande lydelse:
"Jag har förbjudit försäljning av järnkorsets riddarkors såväl som eklöv och eklöv med svärd till riddarkorset vid offentliga försäljningsställen. Tillverkarna är införstådda. Jag vore tacksam om ni (med "ni" menas väl de affärer som sålde utmärkelser till allmänheten, min anm.) på lämpligt sätt informerar riddarkorsbärarna om förbudet samt att för den händelse ett riddarkors förkommer eller skadas ett ersättningskors skall rekvireras från Presidialkansliet".
Då frågar man sig vad som var anledningen till denna dramatiska inskränkning och varför just vid detta tillfälle. En förklaring kan vara att möjligheten att köpa ett riddarkors i handeln vid ett tillfälle missbrukades på ett uppseendeväckande sätt som jag skriver om på annan plats. Paul Preuss har en helt annan förklaring som ingår i ett längre inlägg i en samlartidning från år 1975.
Han var före 1945 verksam hos ordenstillverkaren Steinhauer & Lück i Lüdenscheid samt ordförande i LDO:s tekniska kommitté så hans åsikter har ju en viss tyngd;
"...Riddarkorset som avbildas är absolut inte utgivet under kriget. Det kan heller inte vara köpt som "andraexemplar" i någon ordensaffär. (Diskussionen gällde ett riddarkors med kärna av koppar, som skall ha köpts som andraexemplar under sista krigsåret, min anm.). Under kriget levererades riddarkors endast av tre firmor.
I slutet av kriget fick järnkorsets riddarkors inte längre levereras till privathandeln och det berodde på följande: De flesta ordensaffärer hade skaffat ett riddarkors för att ha som dekoration i skyltfönstret och dessa "skyltfönsterexemplar" användes sedan till så många olika ändamål att Presidialkansliet bestämde att riddarkorsbärare som förlorat sina kors skulle rekvirera ersättningskors från Presidialkansliet i stället för att köpa dem i privathandeln...
Ta inte fasta på nummer som har ett "L" framför. Dessa utmärkelser är aldrig originalutmärkelsen som blivit förlänad, utan det rör sig om utmärkelser som köpts i handeln som andraexemplar, och som kontrollerats av Leistungsgemeinschaft deutscher Ordenshersteller.
Originalutmärkelsen, (härmed menas det förlänade exemplaret, min anm.) levererades i ett etui med ett omslag av papp, försett med tillverkarens namn i klartext. Först under den andra hälften av kriget beslöt sig Presidialkansliet för att sammanställa en tillverkarlista och ge varje tillverkare ett nummer. Detta nummer angavs sedan på korsen.
...Jag råder er att hålla utkik efter riddarkors med denna märkning (gäller en diskussion om ett riddarkors märkt "2" min anm.) eftersom det var den firman som levererade de första riddarkorsen och som hade nr 2 på Presidialkansliets lista."
I detta inlägg finns ju flera intressanta uppgifter. Endast tre firmor skall ha levererat riddarkors, men det måste väl vara ett minnesfel eftersom det finns äkta riddarkors med fler än tre olika tillverkarmärkningar. Även om man antar att han menar förlänade exemplar och räknar bort de L-märkta blir det fler än tre...Det finns väl en liten möjlighet att endast tre firmor levererade riddarkorsen men att korsen tillverkades av underleverantörer som anbringade sina egna nummer på produkterna...
En annan intressant uppgift är att presidialkansliets lista skall ha sammanställts under den andra hälften av kriget. En något oprecis uppgift men det måste ju betyda att alla utmärkelser som är märkta med ett nummer ur listan är tillverkade tidigast 1942.
Även uppgiften att tillverkare nr 2 på listan, C.E. Juncker i Berlin skall ha levererat de första riddarkorsen är ju intressant. Dock omärkta till en början.
Med ledning av ovanstående skulle man kunna tidsbestämma riddarkors enligt följande:
LDO-märkta: Tillverkade före 28 oktober 1941.
Omärkta: Tillverkade mellan 1939 och någon tidpunkt under andra hälften av kriget.
Märkta med ett nr: Tillverkade tidigast 1942.
Den 28 oktober 1941 utgick dock en skrivelse från Presidialkansliets chef med följande lydelse:
"Jag har förbjudit försäljning av järnkorsets riddarkors såväl som eklöv och eklöv med svärd till riddarkorset vid offentliga försäljningsställen. Tillverkarna är införstådda. Jag vore tacksam om ni (med "ni" menas väl de affärer som sålde utmärkelser till allmänheten, min anm.) på lämpligt sätt informerar riddarkorsbärarna om förbudet samt att för den händelse ett riddarkors förkommer eller skadas ett ersättningskors skall rekvireras från Presidialkansliet".
Då frågar man sig vad som var anledningen till denna dramatiska inskränkning och varför just vid detta tillfälle. En förklaring kan vara att möjligheten att köpa ett riddarkors i handeln vid ett tillfälle missbrukades på ett uppseendeväckande sätt som jag skriver om på annan plats. Paul Preuss har en helt annan förklaring som ingår i ett längre inlägg i en samlartidning från år 1975.
Han var före 1945 verksam hos ordenstillverkaren Steinhauer & Lück i Lüdenscheid samt ordförande i LDO:s tekniska kommitté så hans åsikter har ju en viss tyngd;
"...Riddarkorset som avbildas är absolut inte utgivet under kriget. Det kan heller inte vara köpt som "andraexemplar" i någon ordensaffär. (Diskussionen gällde ett riddarkors med kärna av koppar, som skall ha köpts som andraexemplar under sista krigsåret, min anm.). Under kriget levererades riddarkors endast av tre firmor.
I slutet av kriget fick järnkorsets riddarkors inte längre levereras till privathandeln och det berodde på följande: De flesta ordensaffärer hade skaffat ett riddarkors för att ha som dekoration i skyltfönstret och dessa "skyltfönsterexemplar" användes sedan till så många olika ändamål att Presidialkansliet bestämde att riddarkorsbärare som förlorat sina kors skulle rekvirera ersättningskors från Presidialkansliet i stället för att köpa dem i privathandeln...
Ta inte fasta på nummer som har ett "L" framför. Dessa utmärkelser är aldrig originalutmärkelsen som blivit förlänad, utan det rör sig om utmärkelser som köpts i handeln som andraexemplar, och som kontrollerats av Leistungsgemeinschaft deutscher Ordenshersteller.
Originalutmärkelsen, (härmed menas det förlänade exemplaret, min anm.) levererades i ett etui med ett omslag av papp, försett med tillverkarens namn i klartext. Först under den andra hälften av kriget beslöt sig Presidialkansliet för att sammanställa en tillverkarlista och ge varje tillverkare ett nummer. Detta nummer angavs sedan på korsen.
...Jag råder er att hålla utkik efter riddarkors med denna märkning (gäller en diskussion om ett riddarkors märkt "2" min anm.) eftersom det var den firman som levererade de första riddarkorsen och som hade nr 2 på Presidialkansliets lista."
I detta inlägg finns ju flera intressanta uppgifter. Endast tre firmor skall ha levererat riddarkors, men det måste väl vara ett minnesfel eftersom det finns äkta riddarkors med fler än tre olika tillverkarmärkningar. Även om man antar att han menar förlänade exemplar och räknar bort de L-märkta blir det fler än tre...Det finns väl en liten möjlighet att endast tre firmor levererade riddarkorsen men att korsen tillverkades av underleverantörer som anbringade sina egna nummer på produkterna...
En annan intressant uppgift är att presidialkansliets lista skall ha sammanställts under den andra hälften av kriget. En något oprecis uppgift men det måste ju betyda att alla utmärkelser som är märkta med ett nummer ur listan är tillverkade tidigast 1942.
Även uppgiften att tillverkare nr 2 på listan, C.E. Juncker i Berlin skall ha levererat de första riddarkorsen är ju intressant. Dock omärkta till en början.
Med ledning av ovanstående skulle man kunna tidsbestämma riddarkors enligt följande:
LDO-märkta: Tillverkade före 28 oktober 1941.
Omärkta: Tillverkade mellan 1939 och någon tidpunkt under andra hälften av kriget.
Märkta med ett nr: Tillverkade tidigast 1942.